Ett fot- och cykelvänligt Jakobstad

Jakobstad har under lång tid sakta utvecklats i ett väldigt amerikanskt mönster, bilen är främst med hus byggda i formen "the american dream"; ett hus för var familj i ett bostadsområde där inget annat än enfamiljshus byggs, med det andra alternativet ett 3- till 10-vånings hus.

Vi är inte helt i amerikanska spår för ofta finns det cykel och gångvägar men de är för det mesta en eftertanke och leder kanske från/till en skola eller längs med större vägar.

Dethär är väldigt bra, men gör det paradoxalt sämre att cykla i stan än att ta bilen. Det leder naturligt till att alla genast sätter sig bakom ratten i stället för att hoppa på cykeln; något jag lärt mig kallas för "forced incentive" på engelska, folk väljer naurligt färdsätt som har minst friktion och infrastrukturen styr här att det är att ta bilen.

Ta mig som exempel, jag bor i Sveden, ett bostadsområde med höghus byggda runt två större vägar, här finns trottoarer men ingen tanke är ägnad åt cyklar, östanlidvägen speciellt är bred och rak med bilar parkerade längs med den; något som inte är bra för cyklister för man är jämnt klämd mellan parkerade bilar och trafik som p.g.a. att vägen är bred och rak naturligt kör relativt fort.

Om jag skulle vilja ta mig till simhallen t.ex. så är det lite långt att gå när simhallen är på andra sidan stan, men med cykel kunde jag snabbt ta mig dit.

Till att börja med finns det ingen cykelväg inne i Sveden men det är O.K., jag bor på nummer 2 så jag kan kila mellan bilarna och fotgängarna på den smala trottoaren ett par meter tills jag kommer ner till cykelvägen som går längs med hela Svedenvägen ner till Larsmovägen.

Sen får jag ta cykelvägen längs med Svedenvägen mot centrum som av någon märklig planeringsanledning alltid plogas mycket senare än de andra cykelvägarna men denhär gången är det sommar så jag kan lugnt cykla ner till den mycket livliga korsningen vid Industrivägen. Det är en dubbel T-korsning som ofta har trafik från Vagnsmakarevägen som ska fortsätta på Industrivägen och många lyckas inte klara av den komplexa fingerrörelsen för att indikera med sina blinkers vad de tänkt så man måste vara extra uppmärksam. Det jag ofta märkt under åren jag bott i Sveden är att många Jakobstadsbor där är alldeles för snälla och stannar och väntar på cyklister och fotgängare som själva står och väntar på bilisterna, när bilisterna redan hallvvägs svängt från Svedenvägen till Industrivägen och de inte uppmärsammat att cyklisterna står med foten i marken och fotgängarna har väntat där sen före de börjat svänga!

Hursomhelst, vi har tagit oss över Industrivägen och kan nu ta cykelvägen under rondellen, längs med Kållbyvägen, förbi sjukhuset till ... Oops! Jag tog cykelvägen på norra sidan om Kållbyvägen och måste nu antingen ta mig över Kållbyvägen och fortsätta på den södra sidan eller korsa Bottenviksvägen och fortsätta på en trottoar... men nej, det finns ju en skylt därborta att detär tillåtet för cyklister så jag kan cykla över (Brutna streck! Jag behöver inte stiga av cykeln och leda den över!) och fortsätta förbi bensinstationen över infarten till Döbelnsgatan och fram till trafikljusen vid Fabriksgatan. Här behöver man ofta inte vänta länge som cyklist/fotgängare, trafikljusen prioriterar skolgatan och det hjälper oss som inte kör bil. Nice!

Sen blir det lite knepigare, jag hade inte speciellt noga planerat vilken väg jag tänkte ta till simhallen så nu blir det att göra ett val, korsa Skolgatan och ta cykelvägen på endera sidan av Schaumansesplanaden med minst ett stopp för trafikljus (speciellt på parksidan, där behöver man alltid vänta länge) vilket val man än gör eller fortsätta längs med Skolgatan över backen; men cykeltrafik är inte tillåten längs med den smala gamla trottoaren så jag skulle då behöva klämma in mig mellan de bilar som där ofta kör alldeles för fort (rak, bred gata...) och de som står parkerade vid kanten.

Ett tredje alternativ skulle vara att fara en bit efter Skolgatan och vika in genom skolparken men det skulle innebära en långsam färd där jag behöver undvika ungar, barnvagnar och folk i allmänhet då det nu är en sommardag. Inte CYKELVÄNLigt och säkert störande för de som är där för att njuta av blommorna och solen.

Så cykelvägen längs med Schaumansesplanaden får det bli, jag väljer den södra cykelvägen av gammal vana (och det undviker detdär irriterande trafikljuset på norrsidan) och korsar Skolgatan vid refugen, med ett noga öga på bilister i vändfilen till Schaumansesplanaden som aldrig tycks minnas att det är lag att de måste stanna om en bil i den andra filen stannat.

Över järnvägen med den nya gummiliknande ytan på övergångsstället (Nice! Det är inte knöligt att cykla på längre!) och vidare längs med Schaumansesplanaden till trafilkjuset där jag förstås måste stanna, trycka på knappen och vänta och vidare längs med Schaumansesplanaden till rondellen... där cykelvägen tar slut.

Jag står nu för problemet att som cyklist ta mig genom centrum, för det är ett problem. Våra gator är så gott som alltid fyllda med parkerade bilar, man kan cykla men då är man igen klämd mellan parkerade eller körande bilar. Den enda lugna vägen är gågatan på Kanalesplanaden, men där är det förbjudet att cykla(!). Så det gäller antingen stiga av och leda cykeln till andra sidan eller kryssa mellan bilar.

Denhär gången kände jag inte för att kryssa så jag stiger av och tar gågatan till Ottomalmsgatan och ponerar mina nästa val. Jag behöver ta mig ner till Pedersesplanaden, men ett antal kvarter till söder ännu. Pedersesplanaden har trottoarer men jag är nu osäker om jag får cykla där, jag har ett minne av att cykelvägen från hamnområdet slutar där Strengbersgatan kommer ut till Pedersesplanaden och jag vill inte cykla ner dit för att sen leda cykeln längs med en fyrfilig väg.

Ut i (bil)trafiken blir det då, min väg far förbi de snedparkerade bilarna vid Forumhuset korsar Rådhusgatan, Köpmansgatan till Södermalmsgatan där jag tar den ner till Pedersesplanaden. Lyckligtvis är här rätt lugnt mellan höghusen. Där är ju en skylt, man FÅR cykla på trottoaren på (åtminstone östra sidan av) Pedersesplanaden! Åtminstone söderut. Någon skylt åt andra hållet fanns visst inte.

Jag korsar försiktigt båda vägarna av Pedersesplanaden och tar bilinfarten till simhallen för nåt annat tycks inte finnas. Det går en trottoar på insidan av snedparkeringen framför Simhallen men där lastar en stor barnfamilj sin bil och jag vill inte börja kryssa runt dem.

Phew! Framme!

Märkte ni hur många gånger jag blev tvungen att stanna? Som cyklist vill man inte bryta momentet och stanna. Dethär är en "mikroaggression" mot att välja cykeln.

I centrum finns också inga bra val för cyklister, antingen måste man cykla runt hela stan eller våga sig mellan parkerade bilar och bilar i rörelse. För att inte nämna hur parkerade bilar kan öppna en dörr och plötsligt minska det smala utrymme man allokerats till ingenting. Dethär är helt bakvägen, för en bil spelar det ingen större roll om de måste lägga till ett par kilometer, men är man på cykel är det rätt stor skillnad. Prioriteringen borde vara att cyklar kan ta den rakaste vägen medan bilisterna kör runt.

Att bete sig som en bil uppskattas nog inte heller av bilister, de flesta vill köra fortare än 20 km/h och skulle nog inte reagera speciellt positivt på någon som "tvillar i vägen".

Allt dethär har lösningar, det skulle börja med mera av en helhetsplan som ser cykeln som ett första klassens transportmedel i stan med mindre betoning på att man ska behöva kunna ta sig raka vägen med bilen från dörr till dörr.

Om Jakobstad skulle göra det trevligare att vara i stan, med mindre oljud från konstant brummande bilar, så skulle det bli trevligare att besöka butiker och kanske bromsa flödet av innevånare som i stället väljer att handla i Karleby, något som gör att staden tappar skatteintäkter för att företagare flyttar bort.

Betoning på tätare, blandad kommersiell och residentiell bebyggelse i stället för suburbanisering där man har närmare till en mindre matbutik och kan göra flera besök men handla mindre i gången, t.ex. till- och från arbetet på cykel. Där man inte känner sig tvungen att ta bilen bara för att man måste bunkra upp en gång i veckan.

Cykelvänligare centrum skulle också kunna mjuka ut trafikspikarna på klämpunkterna och inte ha stressade bilister klockan 8 och 16; det ryms mycket flera människor på cyklar än det gör om alla ska sitta i varsin bil.

Holland är här ett bra exempel, deras städer är medvetet formade att ge cyklister samma möjligheter som bilister och gör städerna till härliga ställen att vistas på ett människoplan. På 70-talet var de också människofientliga bilställen, men ett medvetet val att kontinuerligt omforma staden till mera av ett utomhusrum än parkeringsplatser har gjort dem till världens cykelcentrum. (Det hände definitivt inte över en natt) och jag säger inte att vi borde rita om gator och riva hus, bara byta betoning, lite i gången.

Slutsatsen att dra här är att det är infrastrukturen som styr att Holländare väljer cykeln, inte att viljan att cykla kom först. För dem är det helt enkelt valet med minst friktion.

Samma gator som förr, men ge kanske cyklarna och fotgängarna lite rum också? Använd mjuka incitament att styra biltrafiken runt stan i stället för rakt igenom.

Storgatan t.ex. har inga bostäder från södra tullen till torget, varför är det en stor bred bilväg? Koppla ihop östra omfartsvägen (bredvid järnvägen kanske?) med Pedersesplanaden bakom Skata och gör det till en ringväg varifrån de som behöver ha sin bil in till garaget vid bostäderna på Södermalm kan sticka in från ringvägen och gör centrum bilfritt.

Dethär är inte nåt jag tänkt noggrannare på, men det får mig att undra på vad stadsplanerarna riktigt tänker? Är det samma gamla spår som förr som ingen riktigt egentligen planerat som helhet utan det är bara lapp efter lapp på de problem som dykt upp. Cyklar ingen för att ingen planerar för cykel för att ingen planerat för cykel?

Varför kan vi inte göra vår stad lika bra som Holländarnas?